Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Meddelanden och aktstycken - Gunnar Westin, Brev från L. P. Esbjörn 1840—1850
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24 2
GUNNAR WESTIN
Ords förkunnande oeh bönestunders hållande, och fick derföre på en
ångbåt uppbära af Irländare och ogudaktige Amerikanare både försmädelse
och förföljelse. Wid en aftonbön riktades äfwen flere knuffningar och
slag mot min person, hwilka likwäl af mina tätt omkring mig skockade
wänner afwärjdes och mottogs. En, som på oceanen warit bland mina
förföljare, ställde sig nu i wägen och lät slå sig, på det jag oskadad och
ostörd måtte fullända den heliga förrättningen. På de stora insjöarne
sjuknade och dogo månge i Choleran. Der wid hade läraren den sorgliga
förrättning, att mellan packor af waror och menniskor af alla nationer,
bese ka, råda, uppmuntra och förmana de sjuke, de döende och deras
anförvandter, och lägga på allas hjertan nödwändigheten att genast wända
sig till Jesum Christum. En stum häpnad intog de flesta sinnen wid denna
Guddomliga hemsökelse; men Herren allena wet, huru mycket sann
förödmjukelse för Honom och werklig hjerteöppning för Hans Ord och Anda,
moriengelen förmådde åstadkomma. — Wi anlände till Chicago
morgonen den 30 Sept. Här sjuknade och dogo ännu flere på
Cholera-Sjukhuset, och äfwen jag blef, såsom ofwan nämndes, om 2:ne dagar, genast efter
ett besök på sjukhuset, angripen af samma farsot. Jag satte mig före, att
jag skulle wisserligen dö, och trodde att Öfwerherden nu wille inkalla sin
ringaste tjenare i sin Herres glädje. Men Han hade annorlunda beslutat.
Genom skicklig homöopathisk läkare och min kära makas outtröttliga
förböner och wård dag och natt, öfwerwanns genom Guds nåd sjukdomen.
Tac csam mot barmhertighetens Fader och all hugswalelses Gud, som så
und ;rligen och otroligt bewarat och styrkt mig och min swaga maka, for
jag från Chicago den 17 Oct.
Jti New-York hade Herren ledt mig till en aktningswärd rik man,
som eger betydliga sträckor land här uti Andover. Denne lofwade att
gifwa oss land till en Evangelisk Luthersk kyrka, och söka förskaffa
medel till dess uppbyggande härstädes. Han har nu hitsändt ritning till ett
wac tert Guds hus. Han hoppades, men fordrade icke, att Swenskarne
sålu ida skulle förmås att nedsätta sig här, der jorden werkligen är ganska
god. Som redan månge Swenskar förut funnos här från Östergöthland
och Småland, så ansåg jag detta osökta anbud såsom en Guds styrelse,
och beslöt att här bosätta mig, om jag wid framkomsten kunde finna det
tjen igast för min andeliga werksamhet. Ankommen till Andover, dit de
öfrig a farit förut, fann jag ett godt land och wänligt mottagande samt
många Swenskar från södra orterna. Men månge af mitt sällskap hade
dels af brist på husrum och arbetsförtjenst för tillfället, och dels till följe
af e 1 närboende Swensk Methodist-prests åtgärder, bliwit förmådde att
begifwa sig till hans grannskap wid staden Victoria. Han hade inbillat
dem, att Andover war en sjuklig plats, hwilket dock synes efter noggrann
undersökning wara ogrundadt. Hans både muntligen och skriftligen
uttryckta afsigt war, att få oss alla in uti Episc. Methodist-samfundet, och
när det ej wille lyckas med mig, så arbetar han oupphörligt på att draga
dit iolket, och upptager dem uti sitt samfund utan att synnerligen göra
afseende på bättring och omwändelse, hwilken annars uti de flesta Christe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
