Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Meddelanden och aktstycken - Gunnar Westin, Brev från L. P. Esbjörn 1840—1850
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24 2
GUNNAR WESTIN
ringa kostnad underrättelser här gifvas med en sådan telegraf, så tänkte
de ar nat. Att med blixtens snabbhet få veta, hvad som passerar på en
långt aflägsen ort, måste vara af otrolig vigt för en handlande, så väl som
för alla andra. Att för några skillingar i ögonblicket få en underrättelse till
eller från en vän, en polistjensteman, en handelsagent, en skeppskapten
eller militärbefälhavare, måste vara af oberäkneligt värde. Med electriska
telegrafen kom här förleden vinter eller höst notis från New-Orleans till
Newyork om en förfärlig storm, som rasade på förra stället (jag tror, det
var från syd eller sydvest) och åtskilliga fartyg, som ämnade utlöpa från
Newyork söderut, sparde i anledning deraf sin resa, tills stormen, som
efter 2 å 3 dagar hann fram till Newyork, hade lagt sig. Utan denna
notis, sam gick fortare än vinden, hade de fartygen lupit ut och kanske
blifvit förlorade. Nu frälsade den lilla ståltråden gods för många tusen
Dollars och sannolikt äfven en mängd menniskolif. Om en förbrytare
rymmer, så går efterlysningen med telegrafen genom hela landet, och
hans signalement och hans brott äro redan kända hvar han kommer: han
kan icke undslippa. Man föreställer sig kanske, såsom jag före ankomsten
till Amerika gjorde, att inrättningen är konstig. När jag här feck se den,
måste jag le. En sträcka af en enkel jern- eller messingstråd, som hvilar
på hcga störar, nedatta i marken, just sådana de äro komna från skogen
med bark och allt — endast afqvistade — och försedda med en
glasrörs-stum’ 5 på öfre änden för tråden att genomgå, samt ett litet rum vid ändan
af linien der man opererar med ett galvaniskt par uti några drickglas —
det ä ’ allt. Icke under att man d. 1 Jan. 1849 hade Electriska, eller som
de här kallas. Magnetiska telegraf-linier uti alla riktningar af landet till
en sa nmanräknad längd af 15940 Engelska mil. Kostnaden beräknades
till öfverhufvud endast 200 Dollars milen, hvilket med detta landets höga
arbetspriser är ganska lindrigt. I Sverige, der trä, jerntråd och arbete
kostar så litet, skulle det betyda alltför litet att t. ex. göra en linea från
Stockholm till Gefle. Om man i stället för att inhemta alla möjliga
auktoriteters funderingar och yttranden, genast ginge till skogs och högge
granstörar och satte en erfaren och vetenskapligt bildad menniska i spetsen
för företaget, så kunde Gefle entreprenanta köpmän vara i full fart med
saken och i fullt åtnjutande af dess otroliga fördelar medan man i
Götheborg god ro funderade på möjligheten och ändamålsenligheten. Under
tiden komma vi med den nu ifrågasatta telegraflinjen från N. Amerika
till E iropa, och då torde kanske en och annan mera finna saken
praktikabel »Hvad? Huru?» frågar man, »telegraf från Amerika till Europa?»
Ja, tvärs öfver land till Californien, sedan upp i N.V. till och öfver
Berings-sund, och ändtligen genom Asien och Ryssland till Europa.
Jag nämnde Californien. Dit begifva sig förfärligt med menniskor,
och Edra tidningar lära nog vara fulla af berättelser om alla de
förskräckliga vådor, faror och uselheter, som de af verldens guld tjusade utsätta
sig för. Smittan — den dåraktiga girighetssmittan — har äfven gripit
omkring bland Svenskarne, och bland de bekanta, som gått, äro Jon
Andersson, Mats Ersson, O. J. Dahlberg och P. Grönlund från Hille. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
