Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Meddelanden och aktstycken - Erik Bäcksbacka, Lars Levi Laestadius’ brev till Peter Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LARS LEVI LÆSTADIUS’ BREV TILL PETER WIESELGREN 27 I
jag helt kort. Den stora värmen i augusti har gjort oss nordboer mycket
godt. Vi hafva tvärt emot Förnuftsskäl fått ett godt bröd, dock icke så
ymnigt, emedan utsädet var klent. Det grodde om hösten men icke om
våren. Inga sjukdomar hafva hunnit hit, vi lefva således med hälsan.
Vale! Öfver Torne och Pajala 30/9 57.
L. L. Læstadius.
Öfver Torne och Pajala den 22:dra Martii 1858.
Högt ärade och vördade Broder!
Som jag har ett bref att besvara af den 2ö:te November 1857 finner
jag nu, att det är en dyrbar pligt, att derföre betyga min förbindliga
tacksägelse. Af brefvets innehåll finner jag, att Bror icke såsom de flesta här
i Norden, anser de högljudda rörelserna, såsom sjelfgjorda. Återstår
alltså den frågan, huruvida den passion som framkallar dessa rörelser,
kan vara den Helige Andes verk; eller om dessa höga känslo yttringar
kunna vara en följd af en sjuklig fantasi såsom några af våra förnumstiga
Theologer hafva påstått. Vår Psychologi är ännu så skral, att vi stå
såsom målade bockar, när det kommer an på att förklara et psychiskt
fenomen. Och då dessa rörelser blifvit föremål för juridisk behandling,
tyckes det vara behöfligt, att inhämta sakkunniges omdöme, icke
derföre, att jag tviflar huru vida dessa rörelser äro upväckta af djefvulen
eller den Helige Ande, utan derföre, att både andlige och verldslige
Domare anse dem vara »kyrkoförargelse». Detta Barnens ropande i Templet
har redan i Christi tid varit en kyrkoförargelse.
Jag har nu från den ig:de Januarii till den 2o:de Martii ströfvat
omkring i Lappmarkerna på visitationsresor, och allestädes, hvarest de
väckta finnas, blir jag i ordets egentligaste mening hundfilad af de väckta,
som icke allenast omfamna, hänga sig fast omkring halsen, och hoppa
af glädje, när de se mig, hvilken de anse såsom Uphofvet till den salighet
de nu känna. N. B. jag har likväl ofta gjort dem upmärksamme på den
omständigheten, att denna kärlek till min Person är en afgudadyrkan,
om de icke noga skilja mellan den rätta Uphofsmannen och medlet eller
verktyget i Herrans Hand. I sin ekstas komma somliga i flygande fart
och klappa om mig rätt dugtigt, så att jag stundom måste akta ögonen
och örstolarne. När de blifvit sansade efter en quart eller så, visa de en
klar insigt i Nådens ordning grundad på lefvande erfarenhet, och en
kunskap i Guds ord, som är förvånande. De hafva således lika så klart
begrepp, som de hafva lifliga känslor. Medan dessa flyga med Trones
vingar högt öfver Jorden, står jag med mitt stora Förnuft och
känslolösa hjerta, som en målad bock, och kan icke besvara deras kärleks
be-tygelser: blott några blixtar flyga genom mitt af Egen rättfärdigheten
förhärdade hjerta. Jag måste nu mera sällan och med varsamhet
framställa de Phantasi bilder och Evangeliska liknelser, som jag nyttjat i
början af väckelsen, emedan dessa liknelser hos de känslofullaste up-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
