Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Meddelanden och aktstycken - Erik Bäcksbacka, Lars Levi Laestadius’ brev till Peter Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LARS LEVI LÆSTADIUS’ BREV TILL PETER WIESELGREN 27 I
anda» får jag betyga min tacksägelse. M. H. Broder torde troligen hafva
hört talas om Professor Ödmans aftonsång i Delsbo (Helsingl.).1 Han
predikade der i sina yngre år; men der funnos Läsare hvilka en söndag
anmodade Ödmann, att infinna sig i en bondgård, på eftermiddagen, för
att förklara sin i kyrkan hållna predikan. Ödmann lofvade komma, men
han visste Prosten i Församlingen var gramse på Läsarena: derföre dröjde
Ödmann till kl. 6 på aftonen; i förmodan att Läsarena skulle under
tiden gå hem. För att icke blifva ljugare, gick han kl. 6 till den anvista
gården och fann omkring 50 Personer samlade. Han måste då taga fram
sitt concept, och läsa opp sin predikan. Under läsningen ville Läsarena,
att han skulle förklara ett och annat ställe i sin predikan hvilket ock
skedde. Sedan predikan var läsen, anmodades han att hålla aftonbön
hvilket ock skedde. Efter bönens slut började en quinna få »spasmer»,
såsom Ödmann sjelf har uttryckt sig uti sina anteckningar. Då blef
Ödmann förskräckt, och ropade på vatten; men de förståndigare Läsarena
bådo honom vara lugn och sade, att quinnan hade »Andans drifter», och
att hon skulle lemnas i fred. När man med dessa fenomener för ögonen
vill på Läsarena tillämpa språket: »vakter eder för eder egen anda»,
såsom Ödmann gjorde vid detta tillfälle, monne man då icke snart kunna
falla i samma villfarelse, som Biskop Martensen, hvilken i
Moralfilosofins System påstår, att »Anden är viljans organ», hvilket är en stor bock
i metafysiken. Det förhåller sig tvärtom, att »viljan är andens organ»
det må nu vara »egen ande» eller en annan ande: och således kunna icke
dessa andeliga rörelser vara sjelfgjorda; och längre än till
sjelfbestäm-nings principen bör predikan icke sträcka sig. För att pröfva »om
andarne äro af Gudi», dertill fordras en större insigt i andeläran. Jag har
ett utdrag af Svedenborgs andelära2 (try.ckt af Zach. Hæggström 1858),
hvaraf Jag inhämtat att Svedenborg icke såsom utgifvaren påstår,
blifvit bedragen i metafysiskt hänseende, det vill säga, att han icke i
sjelfva verket haft några andesyner, utan att allt hvad han sett varit
foster af inbillningen. Det förhåller sig platt intet på det viset.
Svedenborg har verkeligen sett andarne, hvilka tyvärr äro »Legio» i
menniskan; men förmågan att pröfva andarne har Svedenborg icke haft,
och derutinnan har han blifvit bedragen af sådana andar, som kunna
omskapa sig till ljusens Englar, Och derföre har Svedenborgs lära blifvit
en »falsk Lära». Ty försoningen är en hemlighet »den ock Englomen lyster
se». Vi kunna ingen uplysning få af Englarne i läran om Försoningen.
1 Den antydda händelsen relateras i: Sam. Ödmann, Hågkomster från
hembygden och skolan, i vilken boks fjärde (1861) och senare upplagor
skildringen »Prosten Lenæus i Delsbo och hans församling på 1760-talet» ingår.
Læstadius har dock haft kännedom om denna skildring, innan denna blev
utgiven i bokform.
2 Emanuel Svedenborg, Tankar och syner i andeliga ämnen.
Stockholm 1858.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
