Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Granskningar och anmälningar - Regin Prenter, Spiritus Creator (Prof. Hj. Lindroth)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
320
GRANSKNINGAR OCH ANMÄLNINGAR 3°330
för frälsningen av nåd allena, kommer sakramentsordet att uppfattas av
Luther såsom löftesord, d. v. s. såsom identiskt med evangeliet självt
(s. 168). Löftet, promissio, är det avgörande; det är löftet, som gör
sakramentet till sakrament (ibid.). Till löftet är fogat tecknet, som tjänar
som en synlig stadfästelse av att löftet av Gud skall uppfyllas (ibid.).
I och med det att sakramentsordet hos Luther förvandlats från
konse-krationsord till löftesord, har också uppfattningen om tecknet i
sakramentet förändrats. Tecknet är hos Luther icke längre blott materien
för det av ordet »formade» sakramentet, som har att förmedla den som
ny natur (habitus, inspiratio) uppfattade nåden, utan tecknet får
självständig betydelse som det av Gud givna inseglet på löftets uppfyllelse
(s. 169). Dock är det uppenbart, att både löftet och tecknet kan mottagas
blott av tron (ibid.). I denna Luthers sakramentsuppfattning ligger —
framhåller Prenter — en återerövring av förlorade nytestamentliga och
urkristna moment i sakramentsförståelsen, vilka möjliggöra en långt
starkare sakramental kristendomssyn än den som föreligger i
medeltiden (s. 169).
Med uppvisandet av huru Luther kan förena sin förkunnelse av
Anden med den gammalkyrkliga treenighetsläran avslutar Prenter den
första och grundläggande delen av sitt arbete. Den gammalkyrkliga
treenighetsläran är det enda sakliga svaret på frågan om Luthers
uppfattning om Andens person. Då Anden i sista hand för Luther är Spiritus
Creator, visar sig häri Luthers nära samband med urkristendomen och
dess syn på Guds verk som ett frälsningshistoriskt-eskatologiskt
handlande. Ty utanför Andens skapande verksamhet är Kristus blott
historia, blott ideal, blott mystisk upplevelse, men icke Kristus själv, och
utanför Andens sfär är ordet blott lag och sakramenten blott opus
operatum, men inga verkliga nådens medel (s. 229). Men endast genom Anden
bli de till frälsning och liv.
Den andra delen av Prenters arbete, som behandlar Luthers
vittnesbörd om Anden i kampen mot svärmandarna, blir i väsentlig mån blott
en bekräftelse av vad som i den första delen uppvisats. En viss olikhet i
nyanser ävensom i uttryckssätten kan visserligen konstateras i den
senare perioden — så kunna uttrycken naturligt nog komma att skärpas —
men sakligt sett är åskådningen väsentligen densamma. Under den
senare perioden har icke ens konformitetsterminologien helt försvunnit.
Men den utformas på ett annat sätt än tidigare. Och den kompletteras
med tanken på den i tron mot fördärvsmakterna kämpande, levande
Kristus (s. 241). Förklarligt nog kommer i kampen mot svärmandarna
det yttre, synliga tecknet, det yttre ordet, signa i sakramenten att än
starkare accentueras. Det yttre tinget betyder i detta sammanhang
Kristi mänsklighet. Andens väg, som slutar i det extremt utvärtes, är
Kristi väg, den väg, som han själv gick från himmelen över krubban till
korset och ständigt går från sin himmelska tron över nattvardsbordet till
lekamlig förnedring och vanära. Det är på samma väg Anden förer alla
till Kristus genom tron och i Kristus ut till nästan genom kärleken. Denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
