Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Granskningar och anmälningar - Ragnar Ohlsson, Abraham Angermannus (Doc. Sven Ulric Palme)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
342
GRANSKNINGAR OCH ANMÄLNINGAR 3°352
Anmärkningar.
1) T. ex. s. 98, rad 5, »destruunt», där ordet först citeras, så för
tempus-följdens skull översättes i annat tempus och slutligen ändå anföres i anm. 64!
2) Jfr H. Sandblad, De eskatologiska föreställningarna i Sverige under
reformation och motreformation, Akad. avh., Upsala 1942, s. 88 ff.
3) S. 81, rad 13-14. Formuleringen är på detta ställe oklar men den rätta
meningen framgår vid jämförelse med slutsatsen, s. 84, rad 2-7.
4) S. 55, rad 1-7: De »utgöra grunden för mäster Abrahams hela
kyrkopolitik. De blevo hans ledstjärna i fortsättningen. När han tog ställning till
konungens senare reformkrav, utgick han från vad prästerskapet förbundit sig
till 1572, och handlade i överensstämmelse därmed».
5) S. 451 f., 403 f., 401 f., 391, anm. 2, 387 f., anm. 18, 311 med anm.
36 ■— icke heller denna analys är nämligen samlad, och karakteristiken av
källan ges på flera ställen i enahanda ordalag.
6) Det är säkert med tanke på denna, för hertig Karl förvisso icke okända
mening, som denne vid rättegången 1598 lät anklaga ärkebiskopen för att ha
skrivit brev till Antikrist, nämligen till konung Sigismund, vare sig detta var
menat som ett verkligt domskäl i den anklagades egen anda eller blott som ett
kraftigt skämt.
7) SRA I: 1: 2, n:r 452.
8) Ordalagen i Historia lihirgica äro tvetydiga och kanske en ordlek. Det
står: hic per cessionem primorum inclinatorum aliqua fraus est commissa,
tan-quam pro sua persona illi pauci omnia comprobassent. Stället syftar tillbaka
på det av Ohlsson anförda och accepterade påståendet, att de i Stockholm
församlade prästerna skjutit frågan till ett allmänt och fritt möte och övriga
ständers bifall. Tvenne tolkningar av det anförda stället synas språkligt
möjliga: »här har ett svek förövats, sedan de första leden bringats att vika [i det
att man uttryckte sig] som om hade dessa få gillat allt för egen del»; »här
har ett svek förövats genom de eftergivna förmännens undfallenhet [genom
att man använde ordalag, som kunde tolkas] som om hade dessa få gillat allt
för egen del». Primorum här av primores: »förmännen» eller »de första leden».
Inclinatus av inclino som adj. »benägen, ödmjuk, eftergiven, vikande». Cessio
av cedo: »vikande, återtåg, reträtt; undfallande (för någons vilja)»; det måste
ha aktiv betydelse. Det är viktigt, att utsagon i en bisats, styrd av den
hypotetiska komparativkonjunktionen tanquam (si), icke kan innehålla något annat
än ett blott antagande — medan det i bekräftelsebrevet faktiskt står: thenne
förskrifne förklaringh hafve vi . . . för våra personer giordt . . . Innebörden av
det förmenta sveket måste ha varit, att den direkta hänvisningen till ett
kommande möte svikligen uteslutits i bekräftelsebrevet av den 16 mars eller att
också den verkligen givna bekräftelsen varit resultatet av ett svek.
9) Ohlssons skäl för uppfattningen, att man velat få till stånd ett nytt
möte, håller däremot icke. Han menar, s. 76, rad 16-21, att Fechts ovan
berörda försäkran skulle ha varit meningslös, om NO då hade haft sin
slutgiltiga form. Man kunde med precis samma rätt säga, att sekreterarens
försäkran just visar, att NO nu hade en form, som undertecknarna ansågo vara den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
