Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Arvet - II. Innehåll - 1. Sabbatshelgd och kyrkogång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skedvi. Då sockenmännen på en stämma den 7 april 1816
tillspordes om deras inställning till det nya insamlingssättet, framhölls,
att håvgången icke kunde vara hinderlig för andakten. Man
förmenade, att "föga någon, som med uppmärksamhet vill höra det
predikade Ordet, låter sig av besöket med håven störas däruti, så
vida man vid detta insamlingssätt blivit från barndomen van och
den penning, man för detta ändamål redan har i beredskap, hastigt
och utan någon sinnets förströelse plägar läggas i håven".
Visserligen skulle icke den nya insamlingsformen verka störande, men
den farhågan uttalades, "att mången, som under predikan med nöje
lägger sin skärv i håven, torde vid gudstjänstens slut i trängseln
gå bekymmerslös förbi bäckenet och att således de hittills erhållna
pungpenningar och kollekter... skulle ansenligen minskas". Ett
annat förslag övervägdes: att låta håvgången ske under
kungörelserna efter predikan. Men även detta hade sina vanskligheter,
tiden kunde bli för kort, många håvbärare behövdes, som kunde
få förhinder. Resultatet blev, att "allt skulle, såvitt på denna
församlings gottfinnande ankommer, så hädanefter som hittills få
bliva därvid".
Samma farhåga för minskade kollekter framskymtar ur ett
beslut vid en sockenstämma i Västerås och S:t Ilian den 16 dec. 1838.
Beslutet innebar visserligen, att håvgången skulle avskaffas, och
bäcken utsättas vid alla kyrkans dörrar under uppsikt av stadens
"Brandvagtscorps", men betecknande nog undantogs andre
komministerns på lön anslagna sex kollekter ävensom organistens
kollekter. För att ernå ett så gott resultat som möjligt åtogo sig
församlingens ledamöter av ståndspersoner och borgare, att då
tillfälliga kollekter upphämtades, "vid bäckena av god vilja
offi-ciera".
Nära förbunden med kyrkogången var kyrkdräkten. Att närmare
ingå på detta intressanta kapitel är av flera skäl omöjligt. Övre
Dalarnas rikt facetterade dräktalmanacka upptager som bekant
särskilda kyrkdräkter, växlande efter kyrkoårets tider. Den som
är intresserad av detaljer hänvisas till bl. a. Gunnar Ekströms
omsorgsfulla undersökning av sockendräkten i Rättvik. Här må blott
framhållas den betydelse, som dräkterna haft för inlevelsen i
kyrkoåret. Under en tid, då den kyrkliga skruden var föga
omväxlande, blommade kyrkoåret upp, särskilt i kvinnornas kläder. Man
frapperas av uppfinningsrikedomen och färgglädjen. Säkerligen
40
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
