Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Historisk återblick - Gamla tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
såväl en verklig statsreligion som en av staten ordnad kult,
och som ägde rätt att bestämma vilka gudomligheter och
kulter som kunde få upptagas vid sidan av de
fäderneärvda, i kristendomen såg endast en på annat sätt färgad
judendom, hade ju denna spänning icke mycket kommit
till synes, och så länge hade icke heller några förföljelser
förekommit mot de kristna.
En helt annan ställning än till kristendomen intog den
romerska staten helt naturligt till de många främmande
kulter av huvudsakligen orientaliskt ursprung, Isis- och
Mithrakulterna m. fi., som vid samma tid hade många
anhängare i det romerska riket, alldenstund ju ett
omfattande av dessa, som voro polyteistiska, givetvis icke
uteslöt, att man på samma gång fullgjorde statsreligionens
förpliktelser. Underligare synes det vara, att judendomen,
från vars sida man lika litet som från kristendomens kunde
vänta sig någon underkastelse under kravet på deltagande i
statsreligionens kultbruk, och vilken därför med
kristendomen fick dela beskyllningen för odium generis humani, hat
mot människosläktet, d. ä. för ett mot det romerska riket
fientligt tänkesätt, icke blott betraktades såsom en religio
licita, en inom hela riket tillåten religion, utan även
hugnades med vissa privilegier, såsom frihet från krigstjänst, egen
jurisdiktion i vissa stycken o. s. v. Detta statsmaktens
handlingssätt mot judendomen torde emellertid huvudsakligen
ha berott på, att judendomen uteslutande betraktades
såsom religion för ett enda folk, om vilken det med det
faktiskt givna läget ej kunde vara att befara, att den skulle
vinna någon nämnvärd utbredning inom det romerska riket.
Helt annorlunda blev emellertid snart nog statsmaktens
ställning till kristendomen. Att spänningen mellan dessa ej
framträder med, någon större skärpa åtminstone förrän på
60-talet torde förnämligast ha berott på, att de romerska
statsämbetsmännen ännu så länge icke förmått att skilja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
