Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Historisk återblick - Den nyare tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
för tillfället förhandenvarande förhållandena gåvo
anledning till det ena eller det andra. De ställen, där
uttalanden i här föreliggande fråga stå att finna, äro dels såväl i
Luthers skrifter som i de lutherska bekännelseskrifterna
så spridda, dels äro de ock tillkomna under så olika yttre
förhållanden och av så olika anledningar samt datera sig
vidare till så olika tider, att vi knappast ha rätt att vänta
oss någon genomförd lära om förhållandet mellan stat och
kyrka.
Kyrkan är ju enligt Augustanas VII art. De ecclesia:
pro-prie congregatio sanctorum, in qua recte docetur
evangelium et recte administrantur sacramenta. Den följande
artikeln med sin i någon mån vilseledande överskrift: Quid
est ecclesia, talar om det oundvikliga i kyrkans
blandningsgestalt och framhåller, att ord och sakrament till sin verkan
ej äro beroende av den förvaltandes person, men även här
lägges såsom i Luthers Stora Katekes och i Schmalkaldiska
artiklarna den starkaste tonvikten på kyrkans karaktär av
ett inre andligt samfund. Ett uttalande i de lutherska
bekännelseskrifterna, som här, då fråga är om förhållandet
mellan stat och kyrka, givetvis måste beaktas, möta vi i
tillägget till Augustana XXVIII art: De potestate
ecclesias-tica, som med kraft vänder sig mot den medeltida
sammanblandningen av den kyrkliga och den världsliga
makten. Den förra består i ordets predikan och sakramentens
förvaltning och utövas endast i det andliga, medan den
senare, den världsliga makten, gäller de jordiska, borgerliga
förhållandena. För övrigt talar Augsburgiska bekännelsen,
art. XVI: De rebus civilibus, om den borgerliga kallelsens
olika ställningar och uppgifter såsom goda Guds
inrättningar, som en kristen icke bör och behöver undfly.
På samma gång som det ur dessa grundläggande ställen
rörande kyrkan och hennes uppgift samt de borgerliga
plikterna är omöjligt att deducera fram statskyrkotanken, är det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
