Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det nuvarande läget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
De gångna årtiondena kunna emellertid på det
ifrågavarande området sägas ha medfört en helt ny ställning.
Frågan om statskyrkans avskaffande står i våra dagar icke på
något politiskt program i vårt land. Motioner i detta syfte
ha icke på länge väckts i riksdagen, och en
socialdemokratisk ecklesiastikminister kan lika väl proklamera sin
kyrkovänlighet som en borgerlig sådan. Men bakom detta
förändrade läge på den sista tiden står väl i allmänhet icke ett
övergivande av den materialistiska uppfattningen eller en
riktigare värdesättning av religionen i allmänhet och
kristendomen och den kristna kyrkan i synnerhet. Det är dock
framför allt på denna senare man fått en annan syn än
förut. Och den nya synen på kyrkan kan uttryckas så:
kyrkan är och skall vara en statens institution, jämställd med
övriga statsinstitutioner, och en institution med uppgift att
verka för vårt folks kulturella och sedliga fostran. Denna
syn på kyrkan har på senare tid allt klarare kommit fram,
särskilt inom radikala politiska kretsar. Allt tal om en
skilsmässa mellan stat och kyrka blir ju för en sådan
åskådning en absurditet, likasom också talet om utträde ur
kyrkan blir det. »Det är lika omöjligt», så ungefär föllo för
några år sedan en ledande socialdemokratisk politikers ord,
»att anmäla sitt utträde ur den svenska kyrkan som att
anmäla sitt utträde ur t. ex. post- eller telegrafverket.» Samme
man yttrade vid 1932 års kyrkomöte, vid vilket han var
ombud — och detta yttrande torde kunna anses symptomatiskt
för den nuvarande uppfattningen beträffande kyrkans
ställning till staten i ganska vida kretsar av radikala politici:
»Jag är icke någon kyrkofiende. Jag är tvärtom en positiv
anhängare av att det religiösa livet i vårt land får genom det
allmännas försorg den ans och vård och tukt, som främjar
dess kulturella standard och höjd. Jag har i yngre dagar
utvecklat meningar, som kanske inte gått precis på den
linjen, men vi äro ju till för att lära, och jag har lärt mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
