Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det nuvarande läget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
citerats. Och att det icke är det religiösa livet i allmänhet
utan det religiösa livet inom vår kyrka, det är fråga om, är
uppenbart. Denna kyrka skall få finnas till såsom en
tjänarinna åt staten i dess kulturella fostrargärning. För det
andra är att märka, att Kungl. Maj:ts kungörelse av den 12
sept. 1921 angående förslag till reviderad psalmbok m. m.,
vilken mer än något annat torde kunna tjäna såsom det
typiska beviset för tendensen från statens sida att gripa in
även i rent interna kyrkliga angelägenheter, icke är
utfärdad under en socialdemokratisk regering. Kungörelsen är
kontrasignerad av dåvarande ecklesiastikministern B. J:son
Bergqvist. Vad som här ligger bakom av öppen eller dold
agitation mot den av kyrkomötet beslutade psalmboken är
här icke platsen att gå in på. Det är själva faktum vi hålla
oss vid. Tendensen från statens sida att gripa in i kyrkans
inre angelägenheter finns och hänger väl samman med det
moderna statsbegreppets utveckling. Och vad garanterar,
att t. ex. det konservativa partiet i vårt land, även om vi i
genomsnitt, sådant läget nu är, hos flera av dess enskilda
medlemmar kunna räkna med en bättre förståelse för
kyrkans rent religiösa uppgift i vårt folk, såsom parti har eller
kommer att i fortsättningen ha en sådan förståelse, eller att
en konservativ ecklesiastikminister icke kan dela en
socialdemokratisk ämbetsbroders uppfattning av kyrkans gärning
såsom blott och bart en sida av statens organiserade
verksamhet, i vilken staten därför har att ingripa på samma sätt
som i sin andra verksamhet?
Tendensen, som här röjer sig, är för kyrkan ödesdiger.
Och ingenting synes mig farligare, än om kyrkan själv
påskyndar utvecklingen. Jag tänker här särskilt på det av
sakkunniga den 31 december 1932 framlagda förslaget till
ändrade bestämmelser angående tillsättning av prästerliga
tjänster. Av de linjer, efter vilka man tänkt sig kunna gå
fram, äro ju de mest kända följande: utnämningsrätten
övergår till Kungl. Maj:t i sådana fall, där på grund av ringa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
