Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Riktlinjer för utvecklingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
91
Denna historiska betraktelse börjar med att framhålla,
att kyrkan icke under alla förhållanden kan vara en
folkkyrka. Så kunde ju de nytestamentliga församlingarna icke
organisera sig på så sätt. Där blev en förening, en
kiüt-förening, den naturliga formen för kyrkans
samfundsbildning. Så småningom kom dock folkkyrkans födelsestund.
Den inföll vid det tillfälle, då första gången ett barn döptes
i en kristen familj, och detta skedde helt säkert vid den tid,
som våra nytestamentliga skrifter omspänna. Det är detta
Paulus syftar på, då han till dem, som drogo för trånga
gränser kring församlingen, säger: »Då skulle edra barn
vara orena, men nu äro de ju heliga.» »Varför? Jo, därför
att Guds kallelse omspände också dem. Det är detta man
har känt, Gud har kommit dem i förväg. De stå redan
under inflytande av hans ord och evangelium, och
föräldrarna draga blott konsekvensen härav och tacka Gud
därför, när de döpa sina barn. Och jag undrar, om man
inte redan vid det första barndopet tänkte på ordet om Jesus
välsignande barnen, ehuru det ju inte säger något direkt om
barndopet.»
Talaren kastar så en blick på den katolska kyrkan.
»Varmed motiverar den, att den på detta sätt omspänner hela
folk och alla olika stadier i människolivet? Det är med
hänvisningen till samma tanke: Guds universella och
förekommande nåd. Det kan utföras, såsom t. ex. Möhler
har gjort det, på ett sätt, som måste gripa varje kristen,
även om han står aldrig så långt från den katolska kyrkan,
då Möhler talar om, huru Gud i sin outsägliga nåd ända
från början omspänner en människas liv med sina heliga
sakrament, allt ifrån dopet till den sista smörjeisen, och
således alltid gör början. Sedan är det en annan sak, att
de inte såsom vi konsekvent genomföra tanken på att nåden
är allt. Men också de mena sig hävda denna tanke, därför
att de hävda, att alla människans förtjänster till sist äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
