Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Riktlinjer för utvecklingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
139
i Sverige stått mera oberoende av staten än under
medeltiden. Det fanns ju tider, särskilt mot slutet av medeltiden,
då med det nationella konungadömets försvagande eller
undertryckande de andliga och de världsliga stormännen
voro rikets starkaste makter, och då under kampen mellan
dessa kyrkan var den, som låg över, tider, då de politiskt
intresserade biskoparna voro de som styrde Sveriges land.
Och aldrig har kyrkan i vårt land varit närmare
förbunden med staten, än vad den var under vårt lands
storhetstid. Aldrig kunna vi med samma rätt säga, att vårt land
haft en statskyrka som just då. Karl XI :s kyrkolag av år
1686 sätter i detta fall kronan på verket. Men ingen kan
förneka, att kyrkan under båda dessa perioder fyllt en
uppgift inom vårt folk, och icke blott en kulturell sådan
utan också en religiöst-sedligt fostrande. Vad den gjorde
under medeltidens senaste århundraden i dessa stycken,
icke minst genom klostren och främst kanske genom
bir-gittinerklostret i Vadstena, torde vi knappast kunna
överskatta. Det är ändå i dessa stycken ett helt annat läge
inom vårt folk på, låt oss säga, 1200-talet och två eller tre
hundra år senare vid medeltidens slut. Och förtjänsten av
detta tillkommer i första hand kyrkan och den gärning
hon under dessa århundraden utfört inom folket. Och
lika litet kan någon förneka, att kyrkan under vårt folks
storhetstid fyllt de uppgifter, som då åvilade henne, både
den att lyfta vårt folk upp i kulturellt hänseende och på
samma gång att fostra det till manlig gärning i förlitande
på Gud och hans hjälp, till att känna sanningen av de ord,
som stå likasom en överskrift över denna vårt folks
storhetstid: »Fäderneslandets majestät och Guds kyrka, som
därutinnan vilar, äro väl värda, att man all slags
besvärligheter, ja, ock själva döden för desamma lider.»
Står det sålunda klart, att kyrkans ställning till staten
inom vårt folk under tiderna har växlat, utan att detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
