Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Riktlinjer för utvecklingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
kyrkan, var det dock utan vidare betydelse, antingen de
för detta ändamål erforderliga bidrag av församlingarna
erlades till statsverket eller direkt till prästerskapet. Skulle
nu också genom tillåtelse för främmande trosbekännare att
inom riket stifta egna religionssamfund de till statskyrkans
prästerskap direkt utgående avgifter mindre åskådligt
framstå såsom avgifter till staten, äro de dock i själva verket
fortfarande sådana, avsedda till vidmakthållande av en
statsinstitution av stor omfattning och djup rot.» Och liknande
senare. År 1886 yttrar lagutskottet: »Det kan ej förnekas,
att den svenska staten erkänner den evangelisk-lutherska
trosläran såsom den rena lära, vilken svenska folket hyllar
och fortfarande bör hylla; och denna trosläras
upprätthållande i och genom kyrkan måste i följd därav betraktas
såsom ett statsändamål, till vilket var och en av statens
medlemmar bör bidraga lika väl som till varje annat
statsändamål. Utskottets framställning vunne ytterligare
belysning vid jämförelse med statens verksamhet för andra
allmänna ändamål, t. ex. den offentliga undervisningen.
Staten har anordnat denna undervisning efter de grundsatser,
staten funnit lämpliga, och till detta undervisningssystems
upprätthållande måste en var av statens medlemmar
bidraga efter måttet av sina krafter, vare sig att han gillar de
av staten antagna grundsatserna eller icke, vare sig han
begagnar sig av de av staten upprättade och underhållna
undervisningsanstalterna eller icke.» Ett liknande uttalande
i denna fråga förekommer för övrigt så sent som i
lagutskottets yttrande vid riksdagen 1905.1
Om sålunda dessa tendenser att betrakta kyrkan såsom
en statens institution icke äro nya i vårt land, ha de dock,
såsom i det föregående framhållits, klarare än förr
framträtt på senaste tiden. Men uppenbart är, att de, om de
1 Se Ekman, Om riktlinjerna för en ny kyrkoförfattning, sid. 7—9.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
