Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om rätt till utträde ur Svenska kyrkan och därmed sammanhängande frågor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
179
att det är klart, att en kyrka, som vill vara folkkyrka,
aldrig i samma grad som mindre religiösa
sammanslutningar kan stå oberoende av staten. Det måste alltid bli
ett nära förhållande dem emellan, och man måste också
säga, att det varit till omätlig välsignelse för både stat och
kyrka och hela vårt folk, att det rått ett så intimt
samarbete dem emellan, och att det därför måste vara ett
angeläget önskemål för kyrkan, att det alltjämt kommer att
uppehållas ett intimt samband mellan staten och henne.
Men statskyrkan är dock på ett helt annat sätt än
folkkyrkan ett adiaforon, något som kan växla från tid till tid.
Även om kyrkan såsom folkkyrka alltid måste komma
att stå i nära förbindelse med staten, kan dock förhållandet
mellan dem komma att gestalta sig olika. Hindras kyrkan
att fritt predika evangelium eller är där något annat, som
fördunklar hennes karaktär av religiöst samfund, så måste
man med all makt försöka få det rättat. Först om det visar
sig omöjligt att här få någon rättelse, upprullas frågan om
vad man med ett dunkelt uttryck kallar »skilsmässa mellan
stat och kyrka» — ty full skilsmässa kan det aldrig
någonsin bli.
Därtill komma tvenne saker, å ena sidan den på senare
tid alltmera fortskridande sekulariseringen av
statsfunktionerna, å den andra, att i de enskilda samvetena skett
den utvecklingen, att de känna varje moment av tvång på
ett helt annat och mycket ömtåligare sätt än förut.
Därför höves kyrkan nu en aktivare hållning. Den måste
vara aktsammare på att det icke får finnas någonting,
som ens försvagar kyrkans religiösa karaktär. Men skulle
utvecklingen leda därtill, att den ser sig tvungen uppgiva
statskyrkoformen, folkkyrkoprincipen kan kyrkan aldrig
uppgiva. Men väl kan kyrkan nödgas köpa sin religiösa
frihet på bekostnad av möjligheten att på samma sätt och
i samma grad som nu förverkliga denna idé. Skillnaden torde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
