Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Labyrinten. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och vid den här tiden komma också några män –
icke labyrintens sluskar, utan främlingar från
storstaden.
Och vid den här tiden kommer också Ingrid. Hon
sätter sig vid ett litet bord, lutar huvudet bakut och
kisar mot lågan som flammar över madonnan. Det
är nog ingen som lägger märke till henne. Jo, fru
Grossman. Men plötsligt väcker hon allmän
uppmärksamhet genom att brista i ett skallande skratt.
Och denna societet, som i själva verket med mycket
fint öra förmår skilja mellan skratt och skratt,
känner sig upprörd och generad. Ty den är på sitt
vis korrekt, och ett visst slags excentricitet är det
icke. Societeten yrkar på att den skrattande flickan
skall avlägsnas.
Då reser sig madonnan och tar henne under
sitt beskydd. Hon sätter sig vid hennes bord,
beställer in vin, tröstar och lugnar. En av ställets
kavaljerer gör dem sällskap. Han må väl ha funnit
något särskilt behag i hennes ansikte eller hennes
kropp, ty någon särdeles angenäm bordsdam är
hon icke. Han kan visserligen saklöst trycka
hennes arm och lägga sin egen kring hennes skuldror.
Men hon svarar enstavigt – om hon svarar alls.
Och hon stirrar oavvänt mot fönstret på ett sätt
som han finner obehagligt. Då tar han hennes
huvud och tvingar henne med milt våld.
Men i gränden och just utanför det där fönstret
står en ung man med en ytterst elegant och
korrekt aftonkappa kastad över axlarna. Han har stått
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
