Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Labyrint II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sorti med en så att säga ceremoniös axelryckning,
hur den misstänksamme unge mannen övergår från
misstänksamhet till förvåning och från förvåning
till stumt förakt, hur den misstänkta och hennes
försvarare, bedövade lika mycket av den plötsliga
stillheten nu som av stormen nyss, långsamt gå
mot mittelgången, försvinna i dess skymning.
Där inne i skymningen få deras
sömngångaraktiga gestalter plötsligt ett nytt liv. Flickan slår
armarna kring sin ridderlige försvarares hals,
trycker sig intill honom.
Fauner och nymfer skratta.
Maskeradens brokiga virrvarr slår ånyo upp i
ljusan låga.
Fru Grossman halvsover bland sina katter, tåligt
bidande att hennes pensionärer skola återvända
med sinnen och hjärtan fyllda av all världens
härlighet och väl också med något i händerna –
En drömmare går över gator och torg, bland
människor i hundraden och hundraden. Han
märker dem icke.
Han och hon, riddaren och jungfrun, färdas väl
ock över gator och torg, bland människor i
hundraden. Då de vakna befinna de sig i det där rummet
vars herre bestal sig själv. Flickan ser sig
omkring – kanske snarare i minnet än i rummet. Och
det tänds i hennes ansikte ett svagt och underligt
leende, detsamma som förr en gång skrämde
hennes riddare. Till en början är det dock svagt. Och
kanske finns det ändå en smula skälmeri i leendet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
