Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Labyrinten III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
leende att det får en svag reflex kring hans
mun.
Återvänt till maskeraden! Hans grubbel, oro,
skräcksyner ha varit överflödiga. Fru Grossman
visar honom flickans rum, och i sanning, här tyder
allt just på den glada brådska som föregår ett
maskeradbesök. Den unge mannen måste le – en
liten smula vemodigt kanske. Men han har ju ett
ärende. Han söker en förlorad liten tingest, som
i varje fall ej bör befinna sig i orätta händer. Han
sticker åt den mysande gumman en sedel och blir
ensam i rummet. Han börjar leta bland de
kringkastade föremålen. Och under det att han förgäves
söker vaknar hans oro på nytt.
Icke utan skäl kanske. Just nu kramar
flickhanden kring revolvern. Och just nu har den lilla
rokokogrevinnans ansikte ett uttryck som åter ger
henne en viss likhet med flickan på Café Polen.
Lyckligtvis är hon icke så ensam som hon, och
omgivningen är en annan. Vid hennes sida och med
armen kring hennes liv går kavaljeren. En liten,
liten smula snubbelfotad kanske, men allt annat än
tragisk. De gå mot vinterträdgårdens utgång, den
lysande grinden. Och där hänger affischen. De
stanna ett ögonblick, Ingrid höjer revolvern och
siktar mot affischen. Det skämtsamma ofoget
avstyres. Nu kommer en munter skara bakom dem.
Det är fru Grossmans protegéer, de tre gracerna
med kavaljerer. Balen är slut, men icke
karnevalshumöret. Gracerna skola återvända till labyrintens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
