Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Labyrinten III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
natten – har varit god, gott och ljuvt är fru
Grossmans leende. Hennes blick glider genom rummet
för att åter och åter med intensiv och envis
smeksamhet fästas vid den ensamma flickan. Den
eländiga varelsen har tills vidare varken ont eller
gott av fru Grossmans vänliga tankar. Med huvudet
bakåtlutat, stött emot väggen, sover hon.
Och nu får fru Grossmans tankar och blick en
annan riktning. Maskeradföljet strömmar in.
Grevinnan, buren av tvenne kavaljerers skuldror, svänger
sin rykande fackla. Kyparen får brått. De bukiga
flaskornas antal växer oavlåtligt, och mellan dem
på bordet skall rokokogrevinnan dansa.
Då inträffar en liten episod, säkerligen för
stället vanlig. En av kavaljererna, beskänkt och glad,
finner det orimligt att en varelse och till på köpet
en kvinnlig varelse skall sitta där allena och orörd,
utan ringaste del i glädjen. Alltså går han fram till
henne som sitter och sover och kysser henne. Men
vare sig hon missförstår hans vänliga avsikter
eller att hon verkligen ej vill veta av dem – nog
av: hon värjer sig, det uppstår en kort liten strid,
som ej har värre följder än att han river loss den
tarvliga duk hon virat kring sin hals.
För kavaljeren får den emellertid en
kännbarare och obehagligare följd: ett kraftigt slag
av en slocknad, sotig fackla. Och fastän slaget
utdelats av en liten grevinnehand, känner han sig
sinnad att hämnas. Ett ögonblick ser situationen
så hotande ut att den unge mannen vid fönstret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
