Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mike Todanz' Mike.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Se där fakta av så stor specifik vikt att de
betänkligt tyngde fjärilsvingarna. För första gången
blev Mike Todanz surmulen och i detta töckniga
tillstånd började han tänka. Kanske även det för
första gången. Han blygdes icke erkänna, att han
älskade sin hustru. Men vem skulle inte ha älskat
henne? Hon var vacker och mjuk och len som en
silkesdocka. Hennes svaghet var söt som honung
och hennes skälmeri ett rusande vin. Vem skulle
icke vilja vara hennes make! För någon tid och
i vackert väder.
Men barnet. Man förblir sitt barns far oavbrutet
och i alla väder. Knappt en liten sommarferie unnas
en. Todanz betraktade sin son med sura ögon.
Hans motvilja gällde inte precis det konkreta
barnet framför honom, snarare begreppet barn och
allt det hotfulla som däri gömmes. Han kände att
dessa metmasksmala, på täcket eller i luften
krälande fingrar snart nog skulle skrapa glansen från
hans fjärilsvingar för att slutligen helt rycka dem
av honom. Han skulle bli en mask, en kålmask, ett
på jorden krypande kräk! Hans själ var mörk, han
höll inte av sitt barn. Likväl må vi tillstå att han
till det yttre ej uppträdde alldeles ovärdigt
fadersnamnet. Då barnet satt på golvet tog han med
korslagda ben plats framför detsamma och förde
konversation. Han sa: Tjohej, tjitji, to totjitt, tjitt,
tjitt, tohi! Och åtskilligt annat. Barnet svarade
tämligen regelbundet: Vavavavava – iiiiiih! En smula
enformigt, kan tyckas, men man betänke dess ålder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
