Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - När hallonen mogna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för kort. Redan framskymtade mellan hängbjörkarnas
sakta vajande, klargröna väv Ulleryds byggnad,
mattgul, liten, sirlig och nätt som ett nålhus
av elfenben. Plötsligt såg han framför sig Lottens
långa, smala vita fingrar och hans hand,
kramande kring tygeln, skälvde till. Han saktade.
Första björken i den korta allén snuddade redan
med sina veka, släpande grenar vid hans skuldra.
Hjärtat började dunka; han kände en obestämd oro.
Mötet med gumman, som han tagit för ett gott
förebud, hade kanske likväl lämnat en liten tagg av
missmod kvar. Han saktade och höll inne, svängde
sig ur sadeln. Hallondungen låg där tät, grann,
doftande, starkgrön, rödprickig. Han band hästen
vid björken och gick några steg uppför allén. På
den mattgula, solglänsande väggen öppnade sig
portens mörka gap; han tyckte sig skönja någonting
fladdrande vitt i förstudunklet. Markisen var
fälld över överstinnans fönster, ett tecken att hon
satt vid frukostbordet. En smula upphetsad
återvände han till hallonhäcken.
Efter vid pass tio minuter förnam han ljudet av
steg i gruset. Lätta steg men alltför långsamma
för att härröra från hans flicka. Alltså var det
någon av systrarna. Och nu hörde han henne
smågnola; alltså var det Ellen, den yngsta. Och nu
trängde hon fram i häcken, hållande framför sig
en liten spånkorg; alltså kom hon för att plocka
hallon. När hon varsnade Olof Schager gav hon
till ett skri av skrämsel och överraskning, desto
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
