Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - När hallonen mogna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Herr Olof steg långsamt ur sadeln och band
hästen omsorgsfullt vid samma träd, där han nyss
stått bunden. Han letade i fickorna efter en
sockerbit; han tog upp näsduken och torkade svetten ur
pannan; han sysslade med sadelgjorden. Under
tiden kom Ellen fram till honom, ställde sig vid
hästens huvud, tog honom i öronen och tryckte
hans nos mot sitt bröst. Och Olof, som alltjämt
sysslade med sadelgjorden, berättade i hastiga,
avbrutna viskningar, vad han sett, vad han visste och
vad han fruktade. Efter några ögonblick svarade
hon på samma sätt alltunder det att hon brottades
med hästhuvudet.
Vi måste tänka på mamma. Hon får ingenting
veta, förrän vi fått visshet. Jag går upp och
telefonerar.
Och till en början med långsamma, makliga steg,
så hastigare, så halvspringande, så storspringande
avlägsnade hon sig. Med hatten i hand steg herr
Olof fram till överstinnan.
Nå? sade hon och log. Var har du Lotten?
Hos faster, svarade han, och fortsatte för att
hindra alla frågor:
Jag kommer ensam för att vi skulle få talas vid.
Tant förstår kanske om vad? Vi ha talat om den
saken en gång förr, och jag måste naturligtvis böja
mig för tants vilja. Sen dess ha vi ju mötts några
gånger, Lotten och jag. Vi ha hållit fast vid
varandra. Nu tycker vi att tiden – att tiden –
Han tystnade, stirrade tomt över hennes huvud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
