Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bröderna Bélar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jacques-Aimé behövde sakna kära mormors ömhet.
Ingalunda, men han fick smulorna då brodern fick
kakan.
Alltmed uppväxten visade sig hos den äldre
pojken Bélar vissa anlag, som i någon mån oroade.
Han var tydligen passionerad spelare. Tills vidare
inskränkte sig visserligen spelen till »svälta räv»
och »svarte petter» – men den, som har
Svarte-Petter i handen, kan ha Jokern i hjärtat. Längre
fram föredrog han flickor framför spel och hästar
framför flickor. Han tyckte om nästan alla flickor,
kanske med någon förkärlek för de vackra.
Beträffande hästar var han mera kräsen. En tredje
passion hos denne eldige yngling och icke den minsta
var hans dyrkan av muserna: han poetiserade
stundom elegiskt, stundom satiriskt, han sjöng, han
spelade fiol, dragharmonika och orgel. Han
tecknade och målade, han var en äkta bel-esprit och en
äkta Bélar. Under ett decennium intogo muserna en
plats i hans sinne något över flickorna och något
under hästarna – med ett engelskt fullblod kunde
de icke tävla.
Högre än alltsammans det där älskade han sin
goda och kloka mormor. Undra på det och fattas
bara annat! Gumman, som dyrkade honom, skämde
bort honom, tänkte och levde för honom – skulle
hon inte stå högre än allt och alla i hans tillgivenhet!
Även det ädlaste fullblod måste bli efter i en
tävlan. Och likväl fanns det någon som slog själva
mormor ur brädet – brodern, den opoetiske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
