Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bröderna Bélar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
del blod fast icke särdeles mycket. Bröderna
godtogo den. Det visade sig vara en sån där
livskraftig, enkel barndomskvickhet som kan leva högt
upp i åldern. Ännu på gamla dar brukade den
stackars Jacques-Aimé underteckna sina brev till
brodern »Din Schack-ä-mä».
Dessa båda varann rätt olika bröder skulle alltså
kloka mormor alltefter sitt ömma hjärtas och
goda förstånds ingivelser placera i livet. Hon kände
ynglingarna så pass väl, som ålderdom kan känna
ungdom, hon vägde deras egenskaper, tänkte,
räknade, grubblade. Jacques-Aimé var trög men
ingalunda dum, han hade anlag för praktiska ting, han
var eftertänksam, sparsam, trygg och trivsam bland
gårdens underhavare och brukets smeder och han
älskade detta gamla Bälsta, älskade det på
olofssonska nyttighetsmaneret. Gott, tänkte gumman och
tog en pris ur salig Olofssons dosa, Jacques-Aimé
ska ha Bälsta, han är lagom för det.
Därpå besinnade hon favoritens egenskaper, hans
vackra utseende, angenäma sätt, livliga tal, smidiga
kropp och än vidare hans smak för hasard, flickor
och fullblod. Och den gamla tog åter en pris ur
salig Olofssons dosa och tänkte: Han är född för
Livhusarerna. Och när hon tänkt sig den
romantiskt sköne favoriten i husarernas klädsamma
uniform (hon kände den väl eftersom hon var
fanjunkardotter), nåväl, då nös den gamla och grät
och suckade av lättnad. Hon slog dosan hårt i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
