Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - När stygga barn leka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utbredda armarna bero av de trånga ärmarna –
han vill visst inte ta den vrånga världen i famn.
Och den vrånga världen bereder honom en ny
missräkning – gården är tom och tyst. Inte leker man
på gårn på julafton. Det är ju inte alla mammor
som vill vara i fred för att få tänka. Missmodig
traskar han kring i det skymmande grådiset. Ingen
snö heller – en trevlig julafton. Han vankar ut på
gatan. Den är också tom och tyst, en liten gata
utan butiker. En gräslig gata. För att vara julafton.
Inga bilar, inga karamellbutiker, inga tomtar, ingen
varulv –
Då kommer han. Han smyger sig fram utmed
husväggen, spejar upp mot fönstren. Han har sin
mänskliga gestalt och haltar helt litet på ena benet.
Han är mycket lång och mycket mager, svept i en
svart kappa och med skinnluvan nedpressad ända
till ögonbrynen. Skygg är han, spritter till när han
får syn på pysen, alldeles som katten då han
varsnar musen. Så glider han varligt som en skugga
fram till den lille, böjer sig ned över honom. Då
han ler ser gossen huggtänderna, stora, spetsiga.
Ögonen tindra blått som glöd i spisen. Ansiktet är
magert och vitt. Han viskar:
Är du rädd för mig? Vem tror du jag är? Pysen
andas tungt, han har kväljningar av ångest, men
han kan varken skrika eller springa. Han viskar
till svar:
Varulven. Då blottar överläppen än mer de vita
huggtänderna, och varulven säger sakta:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
