Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bagateller.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vacker frisk morgon, och barnungen måtte väl
skrika högt av förtjusning. Hon småler åt
pojkfalsettens skarpa nästan plågsamt skarpa toner.
Nu tutar skärgårdsbåten dovt. Det är avgångssignal.
Nästa gång är det ankomstsignal. Om
knappa fem timmar –
Och det var så litet, som skilde dem åt, så
oändligen litet, ömkligt, eländigt. Några små
bagateller – som förstört två långa år av livet, två
ungdomsår! Bara inte tänka på det, inte på det.
Inte förbittra även denna dagen. Det är ändå så
ängsligt, så outhärdligt ängsligt. Om han nu i
alla fall icke kommer? Det kan hända så mycket
– förseningar. – Eller om han ångrat –
Bara inte tänka. Nu har gubben slutat sin
krattning och lommat i väg. Men pojken skriker
alltjämt. Joddlar heter det. Antagligen gungar han
på brädan under hennes fönster.
Nej, när han skrev, att han skulle komma, så
kommer han. O nej, o nej. Det vet hon väl, att
han icke låter hindra sig, om han vill.
Om han vill – om han vill?
Vad är det egentligen för en pojke, som aldrig
slutar att skrika? Pensionen är inte stor, och hon
känner alla gästerna. Möjligen kan det ha kommit
nya gäster med kvällsbåten. Den lille spjuvern,
om han visste, hur han plågade henne med sin
gälla röst.
Och visaren går så långsamt, så outhärdligt
långsamt –
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
