Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bagateller.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nu, när hon är lugn, plågas hon av den gälla
falsetten, av det magra, lillgamla, småsluga
pojkansiktet.
Vad är det för en pojke?
Säg det. En riktig vildbasare. Se här har du
nyckeln. Men slarva inte bort den.
Pojken rafsar till sig nyckeln. Han sprattlar med
armar och ben, och det inklämda bröstet ger ifrån
sig ett underbart starkt, triumferande läte.
Herregud, suckar hon. Måtte vi nu få lugn en
stund. Han är svår, den pojken.
I detsamma möter hon den sjuka kvinnans matta,
glanslösa blick. Hon skäms över sina ord, nickar,
småler. Och den sjuka svarar med ett automatiskt
leende, som tänds och slocknar mekaniskt,
oförstående.
Hon springer uppför trappan. På översta
trappsteget vänder hon sig helt om och breder ut
armarna.
Och nu blir det tyst. Solen lyser het genom den
sandgula gardinen. Måsarna hålla middagsvila.
Vågorna suga och glucka mot kajens stenar. Slagen
och fräsandet har övergått i ett jämt brus.
Och här inne är det nästan tyst. Det viskas,
långa jublande klagande viskningar. Två långa år
ha gått till ända. Fem långa timmar ha gått till
ända. Vad viskas det om? Om framtiden? Kanske.
Om bagateller? Säkert! –
Ett skrik!
Det har varit så underbart tyst, det kan icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
