Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Holofernes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nu gäller det för Judit Brahm att lugnt och
sakligt föra sin talan. Han tror kanske att det är en
flickunges dåraktiga hugskott? Eller en skrämd
kvinnas jämmer. Nej. Det är ett förslag, en plan
uttänkt av en klar och redig hjärna. Visserligen
under trycket av en hotande olycka, men medvetet,
sakligt, lugnt beräknande uttänkt.
Och vari låge det oerhörda? Har icke unga
kvinnor i alla tider ingått resonemangspartier och
kommer det icke alltid att förbliva så? Är det
någonting oerhört att en flicka offrar sitt lilla
jag för sin far, sin bror, sin familj, sitt namn,
sitt hus? Är det inte i själva verket förnuftigare
än att följa en känslonyck?
Nej. Finns det i detta något underligt och
ovanligt, så är det väl det, att hon, kvinnan, flickan,
på eget bevåg ställer förslaget till honom, mannen.
Det kan tyckas okvinnligt, kanske oblygt. Men
inför en säkert och logiskt arbetande hjärna –
sådan som Judit Brahms – falla fördomarna till
föga. Den räknar endast med verkliga fakta;
nödvändigheten, medlet, målet, och kortaste, rakaste
vägen att nå målet.
Allt detta, som är på förhand väl genomtänkt
och överläst, säger Judit Brahm, och dessutom
åtskilligt mera, som hon icke ens i sägande stund
kan känna igen som egna förnuftiga tankar eller
förnuftiga tankar alls. Ty för stunden har hon
egentligen endast en tanke, ett begär, en brinnande
bön till den Allsmäktige, i vars hägn de dårar stå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
