Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Holofernes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vete gud om han ens längre lyssnar till så barnsliga
läppars visdom. Det är åter denna mystiska
lönnlåda som helt fängslar hans intresse. Han böjer
sig ned, skuggar med de gulvita feta händerna,
ser – ser – ser – rynkar pannan som när man
skärper blicken för att omsorgsfullt granska.
Plötsligt stänger han lådan, nej, slår igen den
med en smäll så hård, att den rundögde lille
herrn på andra sidan filtdörren hoppar till.
Varför? Judit Brahm har rest sig och sträckt på
tå lutar hon sig fram över bordet, stirrar med
heta, förskräckta, nyfikna flickögon. Hon förmår
icke längre behärska sitt begär att utforska det
hemlighetsfulla, som framgångsrikt rivaliserar med
hennes skönhet, hennes ungdom, hennes dårskap,
hennes förtvivlan.
Tyvärr – får hon ingenting se. Lönnlådan slås
i lås.
Och vidundret reser sig, kryper ur sitt skal. När
han nu står framför henne utan skyddande pansar,
tycks han henne liten och futtig.
Men rösten är alltjämt densamma.
Han säger:
När ni ringde upp mig, fröken Brahm, anade
jag naturligtvis ert ärende – på ett ungefär. Ert
ädelmodiga anbud kunde jag däremot inte ana mig
till. Jag skulle eljes ansett det som en plikt att
bestämt avböja äran av ett besök. Ni är säkert
en mycket präktig flicka – er ömhet för far och
bror tyder åtminstone på det. Ni är absolut den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
