Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Han som hann.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han började i tankarna formulera brevet. Kära
Gerda, som du minns fingo vi aldrig tid –
tillfälle – eller rättare sagt –
Längre kom han icke i konceptet, ty samtidigt
hade han stuckit ut huvudet genom fönstret och
ropat på bärare. Och när tåget saktade farten,
hade han börjat samla ihop sitt pick och pack och
skulle just befordra det vidare genom fönstret, då
han plötsligt på perrongen upptäckte Gerda. Ingen
annan än Gerda, ensam i folkvimlet, stilla, tyst,
lugn – nu som alltid.
Gerda! ropade han, viftade med hatten, räckte
sin väska åt bäraren. Gerda! ropade han än en
gång, gav bäraren order. Och han tänkte: Detta
är Försynens skickelse. Kom inte och säg
någonting annat. Nu behöver jag inte skriva brevet,
och behöver inte vänta på svar. Det är oerhört
fördelaktigt, det är, vad det är.
Och han störtade ut ur vagnen, knuffade sig
fram, grep hennes händer, kysste dem.
Om du visste! sade han och viskade det tätt
intill hennes öra – eller rättare sagt skrek det, ty
bullret var betydligt i hallen. Om du visste, Gerda!
Det fanns på hela jorden endast en person, som
jag ville möta just nu. Och just nu möter jag just
den personen. Är det inte en Försynens skickelse,
Gerda? Minns du i våras? Jag har någonting att
säga dig, som måste sägas. Just nu. Men vänta
här ett ögonblick. Jag ska skicka ett telegram.
Fem minuter bara!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
