Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Han som hann.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en bricka på fingertopparna. Smörgåsar. Det minde
honom om att han var utsvulten. Han tog så
många smörgåsar som rymdes i handen, slängde
sin börs på disken och mumlade: Var så god,
tag betalt! Så skrev han, så åt han, så tänkte han:
Redan tolv och tjugutre. Det är en allvarlig sak,
det här. Jag kommer för sent till färjan. Men det
får jag finna mig i. Det ojämförligt viktigaste är,
att jag får saken ordnad med Gerda. Förbannade
klocka! Det gäller hennes liv och mitt liv. Det
gäller vår lycka. Tolv och tjugufyra. För resten skall
jag hinna. Det var också tusan –
Han kuverterade brevet och slängde det åt
portiern, i det han gav honom adressen. Sprang.
Glömde börsen och den nya mössan på disken,
men det var nu en småsak, åtminstone börsen.
Mössan måste han ha, fann det fördelaktigare att
slinka inom boddörren och rycka till sig ännu en.
Som han var känd, behövdes varken betalning eller
förklaring. Klockan 12.26 störtade han åter in
i banhallen.
Nu var frågan den: stod hon kvar, där han
lämnat henne? Varom icke var det hela förkylt. Att
söka henne i folkvimlet –
Där stod hon. På samma fläck, i samma
ställning, lika stilla, lugn, tyst. Han tvärstannade, på
tåspetsarna: förde handen till bröstet, där hjärtat
dunkade våldsamt. Blodet sprängde i tinningarna,
sorlade i öronen. Han kände yrsel. Ett ögonblick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
