Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Han som hann.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hastigt höjde han handen, gjorde en rörelse,
som om han velat lägga den över hennes mun.
Nej, nej, nej. Låt mig tala först. Låt mig tala
ut. Sedan blir det din tur. Vi vinner tid på det
sättet –
Men hon sade:
Käre, du får gärna tala så först som sist. Hela
tiden. Jag bara undrar, om vi inte skulle kunna gå
in i väntsalen? Så hörde jag kanske bättre –
Jo, medgav han, men ändrade mening efter en
titt på stationsklockan.
Nej, omöjligt. Hon är redan fem minuter över
halv. Karl kan vara här vilket ögonblick som
helst. Jag måste träffa honom –
Är det mycket viktigt? insköt hon en liten blek
och oskyldig fråga. Han gav henne en
misstänksam blick, ryckte på axlarna.
Varken viktigare eller oviktigare än andra
affärer. Men det är ett avtal. Jag har lovat att möta
honom. Det kommer att ta en kvarts minut, inte
mer. Jag ska bara lämna honom pengar mot kvitto,
som redan är utskrivet. För resten kan du hjälpa
mig. Om du ser åt vänster, ser jag åt höger. På
så sätt kan han inte undgå oss och vi sparar tid.
Och vad ska vi göra med den myckna sparade
tiden? frågade hon, alltjämt oskyldigt och menlöst.
Skulle vi inte för en gångs skull och dagen till ära
kunna slösa en smula med tiden?
Han ryckte till; han såg sig omkring, som om
han sökt sig en utväg. Då tog han hennes hand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
