Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Han som hann.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han knep ihop ögonen, stampade lätt med foten.
Just det, Gerda. Men nämn inte spöket. Och
nu! Nu kommer du i min väg och neka icke, att det
är Försynen som sänt dig! Hör bara på! Jag hade
tre kvart, tre dyrbara kvarter, också en gåva av
Försynen. Vet du hur jag tänkte använda dem?
Jag tänkte ägna dem helt och odelat åt dig. Jag
tänkte skriva ett brev, jag tänkte skriva – allt.
Ja, jag hade redan börjat brevet i tankarna – då
står du här livslevande framför mig. Mitt i vimlet,
i detta hus, som är det osaliga jäktandets
högkvarter, står du heligt lugn och oberörd. Som alltid.
Då förstod jag! Nu, just nu skall jag mitt i allt
vimmel och larm och jäktande hålla helg, min
första stora helg. Jag skall säga henne allt –
Och vinna tid, insköt hon lent och stillsamt.
Men han brydde sig inte om hennes gäckeri.
Han betänkte sig ett ögonblick; så böjde han sig
ned, han såg henne in i ögonen. Och sade allt.
Allt som överhuvudtaget behövde och måste sägas.
Det skedde i sista stunden, ty samtidigt
slamrade snälltåget, det uppgående, Karls tåg, in över
de glänsande skenorna, fyllande löftet med svart
rök och hela hallen med sitt dånande, fräsande,
dunkande, flåsande larm. Folk strömmade till,
virvlade runt, sopade av en osynlig, jäktande kvast.
Men mitt i virvlarna, knuffad och stött från alla
kanter, höll han oryggligt fast vid sitt beslut att
hålla helg. Och att säga henne allt, vad en man
har att säga en kvinna. (Det är i själva verket inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
