Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Han som hann.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Omöjligt, säger han, omöjligt! Jag träffade henne
nyss vid stationen.
Gumman nickar och småler:
Ja visst, hon skulle fara med snälltåget,
uppgående. Berättade hon inte det?
Han svarar icke. Han sluter ögonen och ser
henne framför sig. Jo, alldeles riktigt - där -
just där vid kjolkanten står en liten gul
resväska. Den hade han alltså icke sett. Och
varför skulle hon eljes ha varit nere vid stationen?
Det hade han alltså icke tänkt på. Nej, hur skulle
han haft tid att tänka på det?
Men nu har han.
Och gumman säger, småmysande och förtroligt:
Jo, det var en farlig brådska med den resan.
Hon gick till tåget en timme för tidigt. Se, oss
emellan sagt - jag antar att Gerda själv inte ville
berätta det - så ska hon bort och visa sig för
hans släkt. Ja, ni vet väl, att hon är förlovad - ?
I detsamma slår klockan ett. Då ropar han adjö,
störtar utför trapporna, storspringer ner mot
hamnen. Ty det låter ju tänka sig, att färjan är några
minuter försenad, och att han ännu kan hinna -
Han hinner. I sista sekund hoppar han ombord
och rusar med oförminskad fart in i kaptenens hytt.
Var är mina saker? frågar han. Jo, de finnas där,
välbehållna. Gott.
Han sjunker ned på stolen, får någonting att
dricka.
Kapten säger:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
