Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Idyllen i Ettenheim.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Idyllen i Ettenheim.
Adjutanten Lagerbielke hade redan stängt
vagnsdörren, hästarna hade givit ett första ryck, då
hans majestät konungen av Sverige plötsligt reste
sig upp i vagnen och, vändande sig till hertigen,
med stor kraft uttalade följande ord:
Var övertygad om, monseigneur, att allt mitt
inflytande hos min höge svärfader, kurfursten,
skall användas till er favör. Likväl ber jag er
enträget att ofördröjligen lämna Ettenheim.
Sire, jag är ers majestät tusenfalt obligerad.
Men ni vet, vad som binder mig -
Konungen blickade hastigt upp mot fönstren i
slottets första våning, han rodnade och gjorde en
stel liten bugning. På andra sidan det blänkande,
kupiga fönsterglaset utförde prinsessan
Rohan-Rochefort en nigning så djup, att den gjorde
henne osynlig.
Konungen sade:
Det gör mig ont, att mina olycksprofetior skola
kasta skugga över en så förtjusande idyll. Men mitt
bekymmer för monseigneurs personliga säkerhet
går före andra hänsyn.
Hertigen av Enghien smålog en smula otåligt:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
