Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Idyllen i Ettenheim.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
intressant möte med den märklige man, som
kallades förste konsuln.
I Strassburg skildes han från de flesta av sina
medfångar. Endast en av dem var honom
följaktig till Paris - Mohiloff! När fångtransporten
den ödesdigra morgonen passerade Rhen, hade
hunden simmat efter båten. Generalen, som icke
yttrat ett ord under färden, sade plötsligt: Den
där är ju galen! och stötte efter honom med
sabelbaljan.
Hertigen svarade: Ni vet själv, min general, att
blind trohet mot herren och mästaren kan förleda
till bra underliga handlingar.
Härpå svarade generalen intet. Men Mohiloff
upptogs i båten.
Idyllen i Ettenheim fick sitt brutala slut
morgonen den femtonde mars 1804. Den tjugonde
samma månad mottog medborgaren Harel,
guvernör på slottet Vincennes, en skrivelse från
polischefen. Häri tillkännagavs den snara ankomsten
av en fånge, vars namn måste förbliva okänt, och
med vilken endast kommendanten personligen fick
träda i förbindelse.
Denne hemlighetsfulle fånge anlände på aftonen
vid sextiden till kastellet. Han var uttröttad och
uthungrad, fick av kommendantens egen hand en
smula mat och begärde sedan att få gå till vila,
vilket beviljades.
Men hans sömn blev kortvarig. Redan klockan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
