Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sergeant Alruth.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
honom med spefulla frågor och skämt. Slutligen
sprang han upp, mumlade: Jag vet, att det var
tolv, och skyndade åstad till sitt tält. Här stod
han nu på huvudet i sin koffert, slungade kläder
och persedlar till höger och vänster men fann icke
de saknade pengarna. Förlusten av sedlarna
betydde mindre för honom än förlusten av
speltiden, varje förspilld minut plågade och hetsade
ytterligare upp honom. Han beslöt att låna eller
att spela mot hedersord.
Som han lämnade sitt tält, fick han syn på
sergeanten. Han hade slagit sig ner på en lår i
tältgatans mynning, han satt djupt framåtböjd med
huvudet i händerna. Löjtnanten, som icke hyste
det minsta tvivel om sergeantens ärlighet men
som var i starkt behov av att över någon eller
något få urladda sin spänning, ropade bryskt:
Sergeant! Hur många sedlar lämnade ni mig?
Alruth kände, att någonting obehagligt skulle
inträffa. Han skyndade fram till löjtnanten och
svarade i lågmäld ton, att han tagit bunten sådan,
som den låg där, och framlämnat den utan att
ha räknat sedlarna. Men om han hoppats att
exemplet skulle smitta och att hans lågmälta ton
skulle stämma ned löjtnantens, så bedrog han
sig. Weedenheim fortsatte lika bryskt och
högljutt:
Ja visst, ja visst! Men faktum är att bunten
innehöll tolv hundrakronsedlar och att sergeanten
endast lämnade mig åtta eller nio.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
