Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sergeant Alruth.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tycktes emellertid icke lägga märke till hans
sinnesrörelse utan svarade helt lugnt, att det troligen
icke funnits några åsyna vittnen, men att
löjtnantens högröstade tal möjligen uppmärksammats i
de kringliggande tälten. Översten gjorde ytterligare
några frågor, varpå han avskedade dem med det
beskedet, att han ville sova på saken.
Följande morgon kallade han dem åter till sig
och meddelade helt kort och gott sitt beslut. Som
handgemänget icke haft vittnen, ansåg han sig
icke för sådana förbannade dumheters skull böra
skämma ut sitt regemente med en krigsrätt. Men
för att i alla händelser stoppa varje möjligt tal
om mannamån - Weedenheim var hans
systerson - och då sergeant Alruth onekligen gjort
sig skyldig till svårt subordinationsbrott,
förständigade han båda herrarna att omedelbart efter
mötets slut inlämna sina avskedsansökningar.
Därvid fick saken bero.
Sergeant Alruth måste medgiva att han sluppit
lindrigt undan, allra helst som han redan förut
bestämt sig för att lämna militärtjänsten. Icke
förty verkade tilldragelsen nedstämmande på hans
redan förut dystra lynne. Det plågade honom, att
han kunnat utsättas för en misstanke om stöld; och
nästan lika mycket plågade det honom, att han i
ett viktigt ögonblick visat en sådan brist på
självbehärskning, till på köpet inför en pojkvask, som
han i grund och botten föraktade. Dessutom kunde
han med skäl befara, att tillräckligt mycket och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
