Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sergeant Alruth.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Alruth måste undertrycka ett ofrivilligt leende
och svarade:
Om löjtnanten icke önskar träffa mig, kan det
nog undvikas. Jag för min del hyser inte något
groll.
Svaret behagade översten till den grad, att han
som bevis på sin synnerliga bevågenhet gav
sergeanten ett dunderslag på skuldran, sägande:
Det är förbannat bra. Så ska det vara. Inte
något groll. Weedenheim är en spelevinker men
god lanthushållare. Mycket, min bäste, mycket!
Han sköter Ellenäs som en ängel. Sergeanten ska
ta honom till råds i tvivelaktiga fall. Kanske också
att han tittar över någon gång för att se hur det
går. Jag har bett honom om det.
Ifall det sista meddelandet väckte någon
obehaglig känsla hos Johan Alruth, så drunknade den
åtminstone till en början fullständigt i glädjen.
Missmodet, självplågandet, de ekonomiska
bekymren, alltsammans hade sopats bort av några ord.
Besynnerligt, nästan övernaturligt besynnerligt
tycktes det honom att denna »förbannade dumhet»,
som han nu gått och tuggat på i månader, just
skulle vara orsaken till att han erhållit en syssla,
som han knappt vågat eftersträva. Så länge han
befann sig hos sin förman, bar han sin lycka med
tämlig värdighet. Men utkommen på gatan
började det rycka i hans ben på ett alldeles
oemotståndligt sätt. Och innan han visste ordet av,
storsprang han mellan raderna av små hus och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
