- Project Runeberg -  Ladugårds-arrendet. En berättelse för folket /
25

(1877) [MARC] [MARC] Author: Carl Jonas Love Almqvist With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Anders beser ett ställe, men Greta gillar det icke

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


”Så. Nog ser jag der borta i bagen strån efter
smörblomster, och dem äta kor icke ogerna, när det bär åt.
Mjölken blir deraf gul och smöret äfven gult, ifall man
kernar. Det tyckes icke illa om till bordsmör i
Stockholm. Men, jag undrar, kanske får arrendatorn ingenting
af gräset der i ängshagen?”

”Den der biten hör icke Kasby till.”

”Så. Men här finnes kanske potatis att bekomma?
Kor älska den födan, och mjölka deraf. Färsk potatis är
allt farlig, och gröna potatisknoppar rena giftet; men bär
man sig aktsamt åt, så — fast här finnes väl ingen?”

”Jo visst, men den säljes i staden. Ko-arrendatorn
kan köpa deraf, som en annan.”

”Men gifves honom intet potatisland?”

”Jo, en täppa till husbehof, men icke för ladugården.”

”Så. Har svarten hvilat ut nu, tror du, Anders, att
vi kunna fara utaf?”

”Ja, nog är han morsk,” svarade Anders. Derpå neg
Greta mycket höfligt till afsked från Kasbyherrskapet.
Gerna skulle man velat hafva henne till arrendatorska;
ty en menniska, som höres nogräknad vid öfverenskommelsen,
plägar sedan vara ordentlig med betalningen, då
deremot en slarf lätt går in på allting först, men efteråt
icke gör rätt för sig. Man krusade derföre för Greta, och
ville ej så kort och tvärt se henne fara. Man lät förstå
att vilkoren kunde väl ökas på litet, om så vore. Äfven
bör icke nekas att man gerna har hyggliga personer till
arrendatorsfolk; och Anders såg så flink, Greta så treflig
och vacker ut, att man ville behålla dem. Till en början
bjöd man dem in på aftonvard, innan de åkte.

Men Greta blinkade åt Anders att neka. Att äta
hos folk, som man köpslagar med, är att taga på hand,
och sedan står man der till hälften bunden, var hennes
ordspråk. Anders visste det, bugade sig för herrskapet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:41:48 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lagardarr/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free