Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. De åka till Härsby och Skansen. De få allt så, som de behöfva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De foro upp vid Lill-Härsby, der Greta kände Jan
Jansson och visste något om den gubbens ställningar.
Han var en utmärkt man, rökte skinkor åt otaliga
hushåll i Stockholm, såväl som på landet, och kallades
allmänt fläskkungen. Den gubben fick likväl för
rökningens skull allt mindre tid med sitt jordbruk och sin
ladugård. Han var också just på väg att, mot afträde,
lemna bort sina återstående arrende-år på Härsby åt
honom på Hedvigsdal, hvilken åter ämnade begagna detta
till underhåll af hästar, med hvilka han ville draga in
stora penningar genom stockholmsskjuts, såsom folket i
Kummelby och hela denna trakt mycket brukar. Greta
hade hört om saken och tänkte: ”Nu undrar jag just, hvart
härsbykungen vill göra af sina kor på vintern?”
Man har icke så lätt att med fördel få sälja kor
framåt hösten, emedan mången har ondt om vinterfödan
och rädes att lägga sig till boskap då; deremot betala
de sig väl mot vårens slut, den tiden man släpper på
bete. Jan Jansson egde flera förträffliga mjölkkor. Han
tyckte det skulle vara synd att sälja dem för rampris
eller låta dem gå till slagt, då de nu gåfvo mjölk som
bäst. Men att föda dem sjelf öfver vintern på Härsby
kunde han icke, sedan han kommit öfverens med honom
på Hedvigsdal, hvilken åter behöfde allt fodret åt sina
många påtänkta skjutshästar.
Jan Jansson vardt derföre icke ledsen, när Anders
och Greta tillbjödo honom att taga hans sex kor, emot
att föda dem kostnadsfritt, samt ställa full borgen för att
han om våren skulle återfå dem vid lika hull.
Visserligen behöfde gubben först tänka på saken. Men som
han var en enkling, tyckte han i alla fall detta skulle
blifva en fördel, efter han då icke vidare behöfde hålla
någon person att sköta korna, och han sjelf odeladt finge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
