- Project Runeberg -  Ladugårds-arrendet. En berättelse för folket /
39

(1877) [MARC] [MARC] Author: Carl Jonas Love Almqvist With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Åtta månader på Skansen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skull, utan för att Anders och Greta då började se att
det skulle dagas för dem.

Somliga kor började väl mjölka mindre, fram på
nyåret och våren; men så steg deremot mjölkpriset
betydligt vid den tiden, då man började köra i åkern till
vårbruk och mången icke längre har att gifva sina kreatur
äta. Anders och Greta egde alltid foder, och de logo
hvarje gång, de stego in i sitt fähus. Det var ock en
lycka att korna voro af den färg, som trifdes bäst på
stället. ”Detta låter visst som bara ett skrock,” sade
Greta till Anders en afton, då hon smekte ”grefvinnan”
öfver bogarne och Anders skiftade ut höet i båsen. ”Men”
fortfor hon, ”det har jag märkt med säkerhet att bruna
kor med hvit bringa trifvas i somliga ladugårdar, och
svarta i andra. Är icke det besynnerligt? Men det kan
ingen hjelpa. Gudskelof att här på Skansen trifvas röda
som bäst! vi, som ej hafva några andra.” ”Ja,” svarade
Anders och plockade bort tåteln ur sitt yfviga hår, ”det
må jag veta: på Vaxmyran hade vi en grå skällko, som
klef ned sig i kärret pä Runsaskog, mot Löfsta; och der
trifdes hon så, att jag blott såg ena hornet efter henne
ofvanom gytjan, fast mor min sade att hon såg begge;
men kon kom aldrig upp.” ”Nå ja! det var då att trifvas
för väl,” svarade Greta skrattande, och så slöt samtalet
den gången.

Af de penningar, som Greta inbragte från staden och
som mången månad stego till nära hundra fyratio
riksdaler, togo de så litet som möjligt. Ty skulle icke detta
göras till en kassa, hvarmed de ville stå på egen grund,
när härsbybonden skulle hafva sina sex kor till baka?
”Derföre må vi gerna vara litet hårda emot oss nu i
förstningen: det gör intet.” Så sade de åt hvarandra,
åto icke allför rart, men älskade hvarann dess mera.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:41:48 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lagardarr/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free