Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Begravning - Belysning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
glosa sida. På samma gång som vi glädja oss åt att
»andens och själens förmögenheter tillsammans bilda ’jaget*,
sorn skall fortleva efter döden», rysa vi för vår väns döda
kropp, som nyss var oss så kär, och känna oss nästan
villrådiga angående vår ställning till densamma.
Är det varmt väder, bör kroppen balsameras (se
Balsamering).
Vad begravningen angår, må vidare anmärkas, att väl
vore, om de levande finge del av den välvilja, som
regelbundet slösas på de döda. En hundrakrona, rätt använd,
skulle mången gång kunna rädda ett människoliv; efter
dödsfallet sändas stundom till kistan kransar för flera
hundra kronors värde.
Vid jordandet skall kistan sänkas ned i minst 5 fot djup
grav och täckas med jord. Förruttnelse och förmultning
försiggå därefter jämförelsevis raskt. I lös sandjord taga
de alltid en tid av 4 till 7 år, i lera längre tid. Väl anlagda
begravningsplatser (belägna å platser med lågt
grundvattenstånd) äro ej farliga för kringboendes hälsa. Varken luften
eller vattnet förorenas av dem.
Till kyrkogård väljes hälst en grovporig mark av grus
eller sand. Marken, som användes till gravplats, får ej
vara vattensjuk. Begravningsplats bör förses med lätt
avlopp å jordytan for rägnvatten. Bör ligga högt, något
avlägsen från tätt bebyggd mark, och bör förses med prydlig
olantering och inhägnad.
Belysning.
Ljuset är ett livsvillkor. »Ljus och luft, se där hälsans
viktigaste hjälpmedel!» utropar E. Almqvist.
»Ett mörkt hus», säger Miss Florence Nightingale, »är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
