Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
572 DÖD
Hörseln är det sinne, som sist av alla nekar sin tjänst.
Den ädle läkaren Sonderegger skriver: »ord äro de sista
budskapen från detta livet; låt dem ej sakna tröst!
Förnim och förstå hälsningen: ’Frid vare med dig!’» Hans
kroppsliga behov bör tillfredsställas. Bädden bör vara god,
luften i rummet ren och av tillbörlig temperatur.
Urin-blåsan bör tömmas med kateter, om så behövs. Döende
lida stundom av att ej kunna kasta sitt vatten. Läpparna och
den torra tungan böra fuktas med litet vatten. Men plåga
ej den döende med att giva honom något att dricka, ty han
sväljer i fel strupe och får kämpa med kvävning. Svetten
bör avtorkas. Om plågor finnas, böra de stillas med morfin
om så behövs genom insprutning. Läkare bör därför
tillkallas, och man får ej tänka, att läkaren ingenting kan göra,
därför att döden är förestående.
Att döden inträffat, därför finns blott två fullt säkra
bevis: hjärtslagens upphörande och förruttnelsens inträdande.
Till och med J. J. Rousseau skriver under
»upplysnings-periodens» dagar: »den som insomnar i en faders armar,
han behöver ej vara rädd för uppvaknandet.» Vår store
dalkarl J. O. Wallin, har uttalat den visa maningen:
»Se genom dimman
du barnasinne,
När även timman
för dig är inne,
så kallar Fadern! Emellertid
med trohet verka, och tåligt lid!»
När en person avlidit, bör liket gärna få kallna i bädden.
Angående balsamering, se denna artikel. Vid behandlingen
av den döda kroppen bör all nödig grannlagenhet visas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
