Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
Äfven den aldra hastigaste öfverblick öfver denna tids medicinska kultur
skulle vara ofullständig, om den ej egnade en tanke åt THEOPHRASTUS PARACEL-
sUS8 VON HoOHENHEIM (f. 1493 + 1541). Det är svårt att rätt uppskatta bety-
delsen hos denne man, hvilken af beundrare uppställes som en LUTHERS jemn-
like, af motståndare äter allt för mycket nedsättes. Det skulle kanske icke
vara orättvist att jemföra honom med en bilderstormare, som nitälskar för en
renare uppfattning, men som eger en vida större förmåga att rifva neder än
att bygga upp. Att hans verksamhet utgjorde ett reformatoriskt inlägg i den
samtida medicinska utvecklingen icke blott i negativ utan äfven i positiv anda
är obestridligt.
x x
x
Sådan var den medieinska vetenskapens och konstens ställning vid de
stora forskningshärdarne ä Europas kontinent. Vart land deltog vid denna tid
alldeles icke i detta kulturarbete. Med rätta kunde år 1322 Vadstenamunken
PEDbER MÄNSSON klaga att:
”I sweerike er thsta stor skam oc skadhe
ner nokor bliffwer sywker redis skofwel och spadhe
um lkekedom the alzjnte wilya tenkia
thz rona faderlos barn oc hwar en enkia”.
Ännu förgingo nästan hundra år innan medicinen fick en representant
bland lärarne vid Upsala universitet, och under tiden hjelpte man sig så godt
man kunde med den mer eller mindre bristfälliga hjelp, som ömsinta pastorer
och intresserade ståndpersoner kunde vilja lemna i de talrika tillfällen, der lä-
karevärd icke kunde erhållas. Såsom en liten kulturbild bör framhällas, att
den på sitt eget område så högt aktade erkebiskopen Orats Martistr författat
en ”Liten läkiarebook”, hvilken för sin tid onekligen mäste anses innehälla
bättre råd och föreskrifter, än som här vanligen stodo att bekomma.
De framstående personligheter, som arbetade för den svenska kulturens
främjande, voro i hufvudsak för mycket upptagna af andra ting för att hinna
sysselsätta sig med bildningens sak. Nog torde folket hafva känt lidandets
udd under de många farsoter, som vid dessa tider härjade fäderneslandet, men
det var vandt att möta den med resignation. Ingalunda var det en vox po-
puli, som uttalade sig genom den bekante krigaren MÖNNICKHOFS mun, nemli-
gen att Sverige vore att lyekönska för tre ting; ”att det hade en konung, en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
