Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mose och lambsens wisor - Om menniskans förderf och elände - 36. Mitt sorgebundna hjerta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 36 ^
8. Din fader war förflagen, Den ornlel
fnller såg Hllr fast jag war bedragen, Nä^
han mig fick till måg; Han wisste du wa^
ftygger, Men dock, att syuas ren, Så gjordt
hall dig snygger Med ärbarhetens sken
9. Hall icke mig som andra, Omförde nle^
mill brud, Att alla skulle klaudra Pä des
sör gro swa skrud; Hau bad mig ordet höra
Bli ock en nattwardsgäst, Men se’n 1ni1
lesnad söra, Solll werlden brukar mest
1.0. När jag då andra hörde, Soln red
ligt tjente Gud, Det mig wäl litet rörde
Mell gafs dock iutet ljud: Jag höllt lni
wid luiu lnäsfa; Jag skulle salig bli, Oc^
Audaus werk r dessa Fick heta skrymteri
Att alltid bedja, läsa, Betrakta
Herraus lag, Och ej med werlden sjasa
Men köpa nådens dag Till helgelsens full
bordall, Till ren oskyldighet: Kom någo^
llled de orden, Han gjorde mig förtret
1^2. Men talte en om kyrkan, Om böne
så ibland, Allt soln man äger styrkan, De^
räckte jag min hand; Höllt godt att war
stränger, Och fly utwärtes skam, Men will
någon länger, Tog jag min fwaghet fram
13. Mitt finne blef oroligt, När helga
nlantes på, Jag höll det för otroligt, A^
knnna wandra få, Att lefwa bland de from
ma War mig ett stort befwär; Menhwada
månd det komma? ^ Jag hade synden käl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
