Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mose och lambsens wisor - Om tålamod och beständighet - 113. War ej orolig, men förnöjder, Du, min själ!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 113 281
fylla, Och hnngrens llöd till nödtorft
ftilla. War ej orolig !
9. Säg ej: mig alla medel fattas,
.Hwart jag fer så will det brista: Gllds
lof och allmakt deraf fkattas, Att han
hjelper på det sista. När dn och jag
tänkom: wi ftjelpa, Då är hans lag att
snarast hjelpa. War ej orolig !
10. Will med hans löfte något
dwäl-jas, ^är det dock med tiden komma; Skall
dn af ängslig wäntan qwäljas, bänder det
dig wisst till fromma. Trösten sig så
saktlig’ makar, Och se’n derpå sötar’
smakar. War ej orolig !
11. ^ägg ej på sinnet hwad de
wrån-ga Slnädelnllnllar om dig tala: Glld emot
dem, ehuru mångal Skall med seger dig
hngswala. Är han dell wän, soln dig
will bygga, Måste de män wika till
ryg-ga. War ej orolig !
1.2. De ntan twifwel ock wäl finna
Något, soln för dem inskänkes; Ho kan
till sådan lycka hinna, Som af minsta
brist ej kränkes? Hwar är en man få
wäl omftängder, Att icke han wet fig bli
trängder? War ej orolig!
1.3. Det är en allmän fång, soln
hö-res, Alle, alle, något qwida. Allt hwad
på jorden finns och röres, Kan ej
und-gå till att lida. Korstnktans staf flår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
