Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Evangeliske läro- och böne-psalmer - Fjerdedag Pingst - 52. Jag tror att jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nw 52 431
kraft, Man släpper ett och nappar till
ett annat, Men uti allt ser man sig dock
förbannad, Och helt förtappt.
6. All kyrkotjenft, ntwärtes wis och
feder, Soln annars wäl en själ till
Her-ran leder, En ängslad själ dock intet
hjel-pa då: Utwärtes bot på de inwärtes
så-ren, Är annat ej än släcka eld med
blå-ren, Och hjelplös gå.
7. Men när en själ sig ändtlig
tröt-ter lupit J egua werk, och dock sin nöd
ej sluppit, Då börjar hon att rätt till
Jesum sly: Guds Aude må, med Ordet,
trona werka; Och tron allt mer med
Sa-kramenten stärka; Då söds man ny.
8. Så ingen ting kan menskan sjelf
nträtta, J andligt mål, att knllna sig
sör-sätta Ur döden, och till liswet wäckas opp.
J Jesu står wårt euda lif och sromnla,
Till honom bör man genom trona
kom-ma Med fjäl och kropp.
9. Do^k må man ej på Gud den
sknl-den gifwa, Att ganska få till lifwet
hulp-na bliswa; Ty Gud är wisst mot allom
mild och god; Han ropar, men de icke
följa, trakta, Han bjuder llåd, men de
hans llåd sörakta, Och Jesn blod.
10. De fleste ha’ med wällnst fyllt sitt
hjerta, Att der ej ryms nå’n gudlig sorg
och smärta! Deras der’s själ är både döf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
