Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Evangeliske läro- och böne-psalmer - Första Bönedagen - 101. Gud! dig ske lof för - 102. Gud war mig nådelig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
536 Nw 102 ^^ ^
Att jag det icke äta må Med
skorpionefin-ne; Så kan jag krastigt smaka få, Hwad
lif, fom fins derinne Af idel godhet diue.
9. O, månge tufell bedja dig, Men ack!
om bara intet: Thy bedja de såfängelig;
Ack, att de dock besinte^t! De bedja ens
om timligt godt Och söka jordisk lycka:
Så snart de minsta korset fått, .De sig
olycklig tycka, Och klaga det dem trycka.
1.0. Men dn som bedja har befallt,
O, Jesu! gif din Ända, Soln lär oss rätt
att bedja allt, Och går oss fjels
tillhan-da. O Fader! hör sör Jesu skull, ^åt
oss diu Auda ujuta, Så blir wår bön
helt tröstesull, Som wi sör dig utgjuta,
Då wi med Amell sluta.
^n annan ^å samma dagen.
^ud war mig nådelig! Min synd
llti mig Will brista nti stycken. Ack, we! jag
syndat har mot digOchsådantqwälmigjem^
merlig. Ack! hwart skall jag mig wända?
2. Min hjertans åugst är swår, Att jag
så swåra brutit Mot dig, o Fader wår!
As dig jag dock har njutit Så mycken
kärlek, nåd och godt, Ja, mer än jag det
har förstått, Och dock otacksam warit.
3. Jag har förtjent att dö, Ja dö den
andra döden; Men hjertat ditt will blö’,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
