BLANCHES ROMANER mera efter Dickens’ maner för oss runt i de olika familjerna. Mest hemmastadd känner sig Blanche naturligtvis hos hantverkarna. Gröt-rimmandet och julklappsutdelningen hos den hederlige plåtslagar-mästare Lindquist skildras med en intim förtrogenhet, som knappast glömmer en enda detalj. Gesällerna få julpengar i små förseglade paket och var sitt par gula sämskskinnshandskar, pigan ett klänningstyg, vars ena hörn hon genast väter på för att undersöka om färgen står sig i tvätten. Mäster själv improviserar alla grötrim och undersöker med kännarmin alla av metall smidda julklappar, håller tal vid punschen och ger sin dotter och sin blivande måg, gesällen Sebastian Stenfjäll, en mängd goda och omständliga råd för deras stundande giftermål. Tyvärr kastar den otäcke assessor Levander sin skugga över festen genom de dyrbara presenter han skickar till dottern och de med obehagliga allusioner försedda julklappar, som han uppvaktar de andra med. Plåtslagarmästaren förstår, att han lockat hans dotter i sina garn. Men den nedslagna stämningen skingras, då en liten fattig tioårs flicka, som man inbjudit, med späd stämma deklamerar »Valerii sköna och allmänt bekanta poem Tålamodet». Det är Emilie Högqvist, som här gör sin första entré i Blanches diktning, där hon sedan skulle få en så framskjuten plats. Stockholmsbilderna i »Vålnaden» komma ännu inte fullt till sin rätt; de skymmas av den orimliga kriminalintrigen; men de bilda redan nu en sorts idylliska vilopauser i den jäktande handlingen. I Blanches nästa roman, »Flickan i Stadsgården», skulle de få större utrymme. »Flickan i Stadsgården» bygger nämligen i sin förra hälft helt på Blanches barndomsminnen, såsom han ju också själv förklarade i det ovan citerade förordet. Här anknyter han också medvetet till sina »Tavlor och berättelser», som citeras både då han skildrar det väldiga skolpojksslaget i »Sista styverns trappor» och då han sedermera beskriver en av Torngren arrangerad bal på Djurgårdsbrunn. På samma gång förebåda dessa partier av romanen Blanches senare »Bilder ur verkligheten»; flera av de uppträdande personerna nämnas vid 99